över vart du tagit vägen? Jag vet att jag bröt kontakten osv, men du hörde av dig då och då, tillslut bestämde jag mig för att också höra av mig, du visade att du brydde dig, men vad hände sen? glömde du bort mig eller struntar du bara i att höra av dig?! Nu har jag ändå visat framfötterna och då backar du? jag förstår inte. var de för att jag sa vad jag tyckte om nicklas osv?! känner mig kluven. när jag träffar dig vill jag liksom bara krama om dig och aldrig släppa igen men jag kan inte och de finns väl en förklaring till det men du visar inget och hör inte av dig. det gör ont, känner mig bortglömd. och när jag ringde idag så lät du bara så kall, och när jag sa att jag nyss kommit hem ifrån spanien fråga du bara kort om de vart kul, inge mer, mest som om du bara ville lägga på. jag kanske överdriver eller vad är det... tror det stör dig något enormt att jag säger vad jag tycker å tänker och inte låter dig köpa mig som du gjort med nicklas, de krävs så mkt mer för att du ska få mig tillbaka som förut. så mkt jag tagit ifrån dig, så mkt VI har tagit ifrån dig. jag är fortfarande besviken. men jag försöker jobba på det, men du gör de inte. jag är ledsen för allting som hänt och jag önskar att de aldrig blivit såhär även fast du inte ens bett om ursäkt. det är du som gjort fel och ändå straffar du mig.... men jag saknar dig hela tiden, jag menar jag har typ träffat dig 4-5 gånger max på ett år.. Jag saknar min pappa, han som visa att han bryr sig, jag saknar att du inte längre hör av dig och visar att du bryr dig, jag saknar att du inte försöker få träffa mig, jag saknar att du inte längre kramar om mig sådär hårt och säger "jag älskar dig, plumsan" som bara du kan! jag saknar att du inte längre kommer in och kramar mig godnatt. jag saknar att du inte ens hör av dig över huvudtaget, vart tog min pappa vägen? jag saknar dig så enormt mycket även om jag har extremt svårt att erkänna det ibland både för mig själv och andra...
Förlåt...








ibland är de bästa sättet att ventilera sina tankar att får skriva av sig...

och idag var de även back on track på solvalla, rätt skönt men fan va trött jag fortfarande är efter resan, men så skönt de var att få sova i sin egen säng. underbart. bara mysa ner sig under duntäcket. i morgon blir det verkligen till att sova ut och på fredag börjar ridningen igen, hoppas verkligen jag får min Abbe baby, saknar honom så. han är som en dans på rosor! <3