Älskling, jag sa att jag skulle ge dig Allt, men det enda jag gav dig var mitt hjärta och min kärlek...
Att jag saknar dig, det kan jag leva med. Men att jag säkerligen aldrig mer kommer få träffa dig plågar mig!
En sista gång är allt jag begär, Jag vill bara krama om dig hårt och burra in huvudet i din hals och känna dig nära. Säga att du är det finaste jag någonsin skådat, den mest underbara jag någonsin träffat, och den mest älskvärda jag någonsin kommer få träffa.
Jag har saknat dig sen jag sist såg dig, och det var terminsavslutningen på ridskolan våren -06, varenda dag har jag saknat dig.
Varför jag älskar dig så oändligt mycket kommer jag aldrig få veta, men det är något med dig som jag inte kan sätta fingret på, Kanske din blick? Kanske känslan av att få sitta på din rygg och känna att ingenting annat spelar någon roll? Eller kanske bara känslan av att få pussa dig på mulen och smeka med handen längs din manke?! Kan spekulera i det i år och dar antar jag....
Men jag älskar dig, det gör jag och kommer alltid att göra.
Min ögonsten! <3